Ibland önskar jag att jag var ett litet barn som inte märkte någon ondska på denna jord. Där ens djupaste sorg var när man trillat och skrapat upp knäna. Jag önskar att jag inte hade behövt oroa mig för att regndropparna ska falla. Jag önskar att jag var evighetens hopp. Jag önskar att jag var ett barn, ett oskyldigt och ovetande barn, dit ingen ondska skulle kunna nå. Men jag har insett under mina 20 år att man växer med åren och nu är livet som ett aprilväder. Ibland för jäkla bra men ibland även ett riktigt ruskväder. Det där riktiga ruskvädret behövs också det. För jag tror inte att någon människa på denna jord kan se framgångar om man inte först går igenom motgångar. Själv behöver jag lära mig att förutspå mina ruskväder och ta mig till solskenet.



USA 2010