Desto längre man sitter hemma på dagarna, ju mer filosof blir man...

Jag drömde en dröm inatt men jag kan inte riktigt sätta ord på den eller förklara. Det är den där drömmen som jag drömde gång på gång, varenda natt i över ett år. Det är den där drömmen som jag ibland vaknade upp helt kallsvettig ifrån och ibland lycklig, lycklig för att jag hade sett dig. På senare tid har jag liksom glömt bort drömmen och inte drömt den på väldigt länge.

Min gamla bästa vän kom till mig och gav mig ett råd om att alla dagar man har på jorden är en gåva och ingen rättighet. Om din sista dag skulle vara idag, skulle du då kunna säga hej då till morgondagen? Lämna allt det gamla bakom dig och leva som den personen du skulle vilja vara om det var din sista dag idag.

Jag vill försöka leva med tanken att jag aldrig kommer få uppleva samma sekund, ögonblick, resa eller liv igen. Att man har levt livet fullt ut betyder inte att man har tryck på en knapp på donationsverkets hemsida för att donera alla sina organ utan att du programerat in något särskilt i din hjärna och i ditt hjärta. Jag vet inte om jag kommer ta kontakt med alla gamla vänner men jag ska från och med nu börja med att förlåta mina ovänner men även vänner som sårat mig utan att jag kommit över det helt eller att de ens vet om det. För egentligen är jag inte den som skapar mig ovänner utan jag är den Sara som har vänner omkring mig och det är faktiskt så vill jag ha det. Om någon är otrevlig så är det bara onödigt och i längden är det bara den personen som förlorar på det.

Allt det som är värt ett högt pris är alltid värt att slåss för. Alla sekunder räknas, det kommer inte komma en andra chans. Så lev livet som om du inte kan leva det igen. Åk ingen snålskjuts för det är ditt eget liv.

What's worth the prize is always worth the fight.