7 oktober
Det går bara inte att förstå att det var över ett år sedan jag såg dig i korridoren, sist man fick en kram av dig, sist du gick där mellan lektionerna med din väska och sjal. Jag kan inte fatta att det var ett helt år sedan du försvann. Tiden har gått så fort. Efter all uppmärksamhet det fick av media så är jag sjukt förvånad att det inte var en enda liten notis om att det var ett år sedan men det kanske kommer i övermorgon då du skulle fyllt 18 år. Vi ska fira det som att du vore med oss!
Minnesstunden var fin, sorglig med kort, för kort. Du var fin och så ska minnena förbli utav dig. Tjejerna på bänkarna utanför skolan var ettor, kände dig inte och de snackade bara skit! Inte många leenden syntes på skolan idag, många ögon var rödsprängda och fyllda av tårar. Just för att du var den du var, inte vem som helst som rektorn sa, utan du var du, Riccardo Campogiani, en vän som jag sent kommer glömma.
Minnesstunden var fin, sorglig med kort, för kort. Du var fin och så ska minnena förbli utav dig. Tjejerna på bänkarna utanför skolan var ettor, kände dig inte och de snackade bara skit! Inte många leenden syntes på skolan idag, många ögon var rödsprängda och fyllda av tårar. Just för att du var den du var, inte vem som helst som rektorn sa, utan du var du, Riccardo Campogiani, en vän som jag sent kommer glömma.
Kommentarer
Postat av: emlan
Fan sara, varför händer det bara de bästa? Jag finns här för dig!
Postat av: sara
tack det samma <3
Trackback
