den vanliga tisdagsfilosofin
Jag vill inte vara tjejen som skrattar högst, eller hon som aldrig behöver vara ensam. Jag vill inte vara tjejen som måste ta över tystnaden. Tystnaden skrämmer mig för den skriker sanningen. Utan jag vill vara tjejen som alltid säger sanningen, aldrig någonsin snackat skit om någon. Eller den personen som gör alla rätt i världen. Både du och jag vet att jag aldrig, aldrig någonsin kommer kunna bli den här personen och det gör så jävla ont att veta att du inte kan acceptera mig trots detta. Vad fan, du är inte heller perfekt, har du glömt det lilla "vän"?
Kommentarer
Trackback
